Graviditetstest positivt eller negativt!?

Graviditeten / Permalink / 3

Måndagen den 29 Januari
 
Det är nått som inte stämmer. Det är nått som inte känns rätt.
Jag springer till apoteket jag måste få veta, jag måste få något svar. Jag måste förstå varför min kropp beter sig såhär.
De närmaste dagarna har jag spytt varann morgon och fått illamående effekt vid plötsliga tillfällen. Kanske är jag magsjuk? Eller kanske har jag nått virus i kroppen? Det är någonting som inte stämmer. Men vad är de för fel på mig? 
Nej nu är det dags att få veta iallfall och utesluta att jag är gravid. För jag kan ju inte vara gravid? Inte nu? Det är ju inte rätt tillfälle. Shit vad gör jag nu. Okej mandy lugna ner dig, andas, stressa inte upp dig i onödan fören du vet. Det är så många tankar som flyger genom huvudet när jag står inne på apoteket och ska välja vilket graviditetstest jag ska ta. 
- Hej kan jag hjälpa dig med något? frågar butiksbiträdet.
- Hej, jag är osäker på om jag är gravid eller inte, vad ska jag välja? 
- Vi har lite olika test beroende på vad du vill få ut av dem? svarar butiksbiträdet.
- Ehm asså bara nått enkelt och lätt så jag får ett svar, tack! 

Jag betalar i kassan, går ut med min orange apotekspåse och mitt hår blåser åt alla håll och kanter.

Jag sparkar av mig skorna innanför dörren, skyndar mig in på toalett och låser dörren. Mitt hjärta slår snabbare än vanligt och känslan av min nervositet växer. Jag klarar inte detta, vad händer om det visar postivit, vad händer om de visar negativt, jag klarar inte de. Detta funkar inte vill jag verkligen veta. 
Jag försöker lugna ner mig själv genom att tänka att jag tog ett test för ett tag sen och det visade negativit så jag behöver inte vara orolig.
Nej nu gör jag det bara, nu kissar jag på stickan. Shit det är nu de händer, snart får jag mitt resultat. Timglaset på stickan snurra runt, runt och runt. Jag väntar och väntar.

OMG! NEJ! VA! MEN HUR! VARFÖR NU! VAD FANTASTISKT! MEN ÄR DE SANT? SER JAG RÄTT? ÄR DET ETT PLUS? ÄR JAG GRAVID? MEN HUR LÄNGE? VAD GÖR JAG NU? 

På stickan som ligger vid vasken ser jag ett starkt plus, det är väldigt tydligt, så inget att vara osäker på egentligen. Testet är 99 % säkert står de. Men man vet ju aldrig. Hur ska jag verkligen kunna lita på ett test? 
Litar du på graviditetstester? Hur var det för dig första gången? Trodde du på det? Tog du fler tester? Hur gjorde du och hur kände du? 

Jag bestämmer mig för att ta ett test till men som visar vilken vecka jag är i. Om jag nu är gravid så är det ju viktigt att veta hur långt gången min graviditet är. Återigen tillbaka på apoteket. 

- Men hej, hur gick det, är du redan tillbaka säger butiksbiträdet. 
Jag är väldigt borta i min egen värld, förvirrad och förstår inte riktigt vad jag håller på med allt har gått så snabbt och känns overkligt på nått sätt. 
- Hej hej, det visade att jag var gravid men nu skulle jag vilja veta hur långt gången jag är? Vad väljer jag då? 
- Men wow grattis! Här har du ett clearblue test, som visar veckorna svarar butiksbiträdet. 

Jag betalar och skyndar mig till bilen. Smäller igen bildörren och tar ett djupt andetag. Vad är det som händer?Varför just nu? Jag har jag inte märkt nått? Är jag verkligen gravid? Ska jag bli mamma? 

Tillbaka på toaletten låster jag dörren, tar upp toalettlocket. Men va nej, jag är inte kissnödig. Men va? Kom igen. Lite kan jag väl ändå kissa. Någon droppen eller så. Jag sätter på kranen, det brukar gör att man känner sig kissnödig. Vattnet rinner porlande ner i vasken.

JA NU KOMMER DE! YES DET FUNKADE! Jag lyckas få ut några droppar på tetset. När timglaset snurrar den här gången så hinner jag inte tänka något mer än att jag känner mitt hjärta slår så hårt att de känns som ett slag mot bröstet varje gång.
Föresten, hur tog du reda på vilken vecka du va i? Hur kände du när du fick veta?

OMG! NEJ! VAD ÄR DET HÄR? VAD BETYDER DE? 

Jag läser i broschyren vad som menas med gravid raskaana 3+ som står i den lilla displayen på testet. 
MEN! VA! HUR! JAG HAR JU INTE MÄRKT NÅTT! SÅ LÅNGT GÅNGEN REDAN! OMG! HUR BERÄTTAR JAG DETTA FÖR MIN SAMBO ATT HAN SKA BLI PAPPA! HUR KOMMER HAN REAGERA! HUR KOMMER HAN KÄNNA! Eller vänta lite hur känner jag? 

Jag låser upp toalett dörren och går in på mitt rum, stänger dörren efter mig. Lägger båda mina tester på sängkanten. Sedan brister jag ut i gråt. Jag vet inte varför jag gråter. Men mina känslor och tankar då när jag förstod vad detta innebär var väldigt jobbiga att hantera. Jag minns att jag kände mig väldigt rädd. Och väldigt orolig inför hur min sambo skulle ta detta besked om att jag var gravid och att han skulle bli pappa. 

Nu kanske ni undrar varför jag reagerar som jag gör.
För att bli föräldrar eller vara gravid är ju något väldigt speciellt & fantastiskt som alla längtar efter. Men i vårt fall var ju detta inte en planerad graviditet & kom som en chock istället. Vi hade så mycket andra planer och mål detta året vilket gjorde att dagen den 29 januari förädrade våra liv totalt. 

Forstättning följer... nästa blogg inlägg kommer handla om hur jag väljer att berättar för min sambo att han ska bli pappa, hur han reagerar, där vi bestämmer gemensamtom vi är redo att ta mamma och pappa rollen? 

Vad tror ni? Hur tror du han kommer reagera? Hur reagerade din patner på att bli pappa? Finns pappan med i bilden? Eller är du ensamstånde? 
 
(null)



Hur berättar man får sin partner att man är gravid? Såhär gjorde jag!

Graviditeten / Permalink / 1
(null)
 

Måndagen den 29 Januari (senare på kvällen)

 

Jag torkar bort alla tårar, tittar återigen på graviditetstesterna. Jag drar ett djupt andetag, sätter upp mitt hår i en slarvig boll på huvudet, reser mig från sängen och kastar ett öga på klockan. Shit klockan är ju jättemycket nu måste jag verkligen skynda mig. 

 

Men oj förlåt vänta lite jag glömde ju berätta för dig som läser varför jag har så bråttom. Min sambo har varit i fjällen en vecka med sina boys och han är nu helt ovetande sittandes på planet som strax landar att han ska bli pappa. När jag tänker tanken så ryser jag i hela kroppen, jag är så himla nervös. Hur kommer han reagera och känna?

Jag vet ju knappt inte ens själv vad jag känner. Allting har ju gjort så fort, från att tro att jag varit magsjuk till att ha en liten bebis i magen.

 

Men hur ska jag kunna berätta för honom på bästa sätt när jag knappt själv har hunnit förstå vad som händer?

 

Hmm äää jag gör som jag brukar, jag är spontan och får ta det som de kommer där och då när jag väl ska berätta. Tänker inte planera något speciellt utan vill hålla det väldigt enkelt då vi inte hade planerat att skaffa barn just nu. Men vi har alltid sagt att vi vill ha barn tillsammans men om några år. 

 

Men skitsamma vad säger du, spontant är väl oftast alltid bäst. Håller du med? 

 

Jag tar på mig jackan ute i hallen, smyger ner mina graviditetstester i jackfickan. Drar på mig mina skor och beger mig ner till bilen. Ååå vad skönt de var att komma ut och känna den friska luften slå mot mina rosiga kinder och min slarviga hårboll på huvudet blåser fram och tillbaka. Bildörren slås igen, bilen startar och jag kör ut från parkeringen. Nästa stopp Sturup flygplats. 

 

Sträckan från Staffanstorp till Sturup tar ca 20 min att köra men för mig kändes det som en flera timmars körning. Nervositeten ökar mer och mer och hjärtat slår snabbare och snabbare ju närmare flygplatsen jag kommer. 

 

Mörkret har lagt sig och allt är så still runt om kring och knappt någon trafik alls. Men i mitt huvud är det som en stor gryta av tankar och känslor som åker runt. 

 

Jag spelar upp olika senarium i mitt huvud hur jag tror min sambo kommer reagera när jag berättar för honom att han ska bli pappa. 

 

Jag pakerar bilen nu är jag framme. Shit vad det blåser jag håller nästan på att blåsa om kull när jag beger mig till den stora igången på flygplatsen. De står fullt med folk runt om kring och väntar på sina nära och kära. Jag letar upp på den stora monitern vart min sambo kommer komma ut och sen är de bara att vänta. Och vänta. Och vänta lite till.

 

Men ååååå där är han, jag skymtar honom på långt håll och känner kärlek i hela kroppen. Shit vad jag saknat honom. Jag springer till honom och kastar mig på honom. Kramar sönder honom och släpper honom inte ur min famn medans vi går mot bilen. Jag vill bara vara nära honom. 

 

Bildörrarna smälls igen och vi pratar glatt med varandra. Stämnigen i bilen mellan oss är som den brukar men lite mer speciell då båda två varit utan varandra ett tag och känt saknad. Och den känslan är obeskrivlig. 

 

Jag samlar mod. Nu måste jag berätta.

När vi kommit en bit på vägen då, säger jag de.

 

Innan jag gick in på flygplatsen för att hämta min sambo valde jag att lägga ner graviditetstickorna från min jackficka i armstödet i bilen. För mellan mitt sätte och hans sätte finns det ett armstöd som man kan öppna med ett litet fack i. Där passar dem perfekt att ligga. 

 

- Jag har en bra & en dålig nyhet, vilken vill du höra först? Frågar jag.

 

I mitt huvud hoppas jag på att han ska välja den bra nyheten först men han väljer såklart den dåliga nyheten först. Det är ju rätt logiskt om man tänker på det nu i efterhand. Men spontant skulle det ju vara så det var bara att köra på.  

 

- Den dåliga nyheten! Svara min sambo 

 

- Okej, öppna handsfacket eller nej jag menar armstödet! Säger jag och pekar. 

 

Nu kanske ni undrar varför jag menar att graviditeten är en dålig nyhet men självklart menar jag inte det utan de kändes bättre att lägga fram det som en dålig nyhet då jag inte viste hur han skulle ta det. Aaa men ni fattar, nu fortsätter vi. 

 

Min sambo öppna armstödet. Det är väldigt mörkt i bilen så han ser inte så mycket i mörkret så jag tänder billampan i taket. 

 

- VA, vad är det här, är de tandborstar? frågar min sambo och ser förvånad ut med glimten i ögat.  

 

Han tar upp graviditetstesten och tar sig en närmre tid. 

 

Jag brister ut i skratt! 

 

- Nej, nej jag är gravid du ska bli pappa! Säger jag. 

 

Sen skyndar jag mig att tilläga 

 

- Eller asså vi får ju prata om hur vi vill göra för jag vet ju att varken du eller jag vill ha barn just nu. säger jag osäkert. 

 

Det är så mycket känslor. Ena sekunden känner man att man verkligen vill bli mamma och att de är en speciell känsla i kroppen och nästa sekund känner mig att nej shit jag kan ju inte bli mamma, de funkar ju inte. Inte nu. 

 

Alla rädslor tar över en mer och mer istället för att glädjas och tänka på hur fantastiskt det egentligen är. 

 

Okej tillfället är inte rätt, men när är de rätt tillfälle då? När är man redo? Någongång är ju alltid den första gången. 

 

- WOW, shit vad sjukt, ska alltså jag bli pappa, skojjar du!? Jag måste ringa mamma! svarar mig sambo. 

 

Min sambo ser väldigt chockad ut men ändå väldigt glad över det han nyss har fått höra. Han känner säkert likadant som mig en mix av blandade känslor och rädslor. 

 

Han börjar genast tänka på att sälja alla sina bilar och köpa familjebil osv. Han reagerade väldigt fint på det jag hade att berätta, väldigt moget. Som alltid. 

 

Känslan var underbar i bilen efter jag berättade för min sambo att jag var gravid  men även fylld av rädsla och en osäkerhet. De här är ju något helt nytt för oss båda. Så man har ju svårt att veta hur och på vilket sätt man ska bete sig eller hantera de. 

 

Nu när jag sitter här och skriver känner jag den känslan komma krypandes, hur de verkligen kändes där och då när jag fick reda på måndagen den 29 januari att jag var gravid. Det var en vändning i hela kroppen, man kände glädje, lycka men även rädsla vad allt skulle innebär och vad händer nu? 

 

Nu har ni fått höra min historia men du försten, ja du hur gjorde du första gången när du skulle berättade för din partner att han skulle bli pappa? Ja, jag är jättenyfiken på att få veta hur de var för dig. 

 

Fortsättning följer..... i mitt nästa blogg inlägg kommer du få läsa om min första kontakt med barnmorskan, abortkliniken i Malmö, besked om exakt vilken vecka jag var i när jag fick reda på att jag var gravid, vårt gemensamma beslut om vi ska behålla barnet eller ej m.m. 

Till top